Vår uppfödning började i och med vår första kull, vilken såg dagens ljus den 20 februari 2006. Kennelnamnet ansökte vi om i september 2005, och fick det godkänt den 22 december samma år. Våra valpar namnges efter stjärnor, konstellationer, månar, osv. Grumium ( = "käke") är en stjärna i konstellationen "Draken", och finns då i dennes underkäke... Fler stjärnnamn hittar ni längst ner på vår länksida! Drömmen om hunduppfödning har jag - Nina - haft i cirka 15 år, och äntligen har den tagit form. Innan dess insöp jag alla möjliga kunskaper från böcker, föreläsningar, arbete med hundar, kurser, erfarna uppfödare (stort tack till er - ingen nämnd, ingen glömd!), filmer osv. Med hyllmeter av böcker lästa om hundar, etologi och hunduppfödning kändes det till slut tryggt att köra igång. Vilka är då vi..? Vi - min man Patrik och jag - bor i ett hus i Fristad, utanför Borås i Västra Götaland, tillsammans med våra dobermanntjejer och katter. Vi har nära till skog, sjö och natur, och det tar vi tillvara på dagligen med hundarna. Mycket träning blir det, mest i form av bruks (spår, rapport, sök) och lydnad, men vi lattjar även lite på agilitybanan på stans brukshundklubb. Det är roligt för hundarna att bygga på självförtroendet genom att klättra på höga ställningar, balansera och springa genom smala tunnlar, och kul för oss att se hur de njuter av det. ... och vad har vi för hunderfarenheter? Min hundbana började "sent" i livet (våren 1997), då jag inte fick köpa hund så länge min bror och jag bodde hemma. Han är nämligen väldigt allergisk mot bl.a. pälsdjur... En hund (helst schäfer) var något jag bara skulle ha, efter att som 10-åring förälskat mig i min fasters schäfertik Laila. Så drömmen om en egen hund följde mig länge.
Nina och Laila Några år efter att jag flyttat hemifrån, tog jag mig an en omplaceringshund vid namn "Busen" - en blandning mellan schäfer och new foundland. Han såg ut som en helsvart schäfer, och var något av det läckraste jag sett. Vi föll som furor för varandra, men det hjälpte tyvärr inte. Busen kunde inte vara ensam hemma i fem minuter ens (han ylade och skrek till grannarnas förtret), och totalförstörde min lägenhet innan jag kom hem från jobbet för att äta frukost. Och när jag öppnade dörren välkomnades jag av en urinerande hund, som sprang runt runt i hallen och skvätte ner precis allt. Detta gjorde han dessutom VARJE gång jag kom hem - 3-4 ggr/dag. Under ett par veckors tid kämpade jag för att han skulle känna sig trygg i "ensamheten", men var slutligen tvungen att ge upp. Jag var inte redo för en gigantisk "valp" på 7 månader med skräck för ensamhet, inte som förstahund... och inte kunde jag sluta mitt jobb för hans skull? Därför lämnade jag tillbaka honom till den tidigare ägaren - med STOR sorg i hjärtat. Jag hoppas han fick ett nytt, bra hem - där han slipper/slapp vara ensam på dagarna.
Nina och Busen Efter sommaren samma år, då jag blivit arbetslös, högg det ordentligt i hundtarmen igen. Jag ringde upp Svenska Kennelklubben och bad om att få en lista på schäferuppfödare. Den var LÅNG! Jag ringade in alla som bodde i Borås med omnejd och ringde runt till allihop. INGEN hade valpar just då. Och det var precis just då jag ville ha en. Som tur var, kunde en av kennlarna rekommendera en liten nystartad kennel med 12-veckors valpar. Jag ringde bums, och resten kan ni läsa här.
Nina och Rico Patrik startade sin hundbana i och med att han träffade mig. Han har även arbetat på Försvarsmaktens Hundtjänstenhet, där han mer har kunnat sätta sig in i hundträning, och fått en hel del visdomsord på vägen av erfarna kollegor. Även jag arbetade där under en period som extrapersonal hundskötare. Det var ett arbete jag verkligen trivdes med, och vi båda önskar att här fanns några liknande jobb i västra Sverige! Vi har båda gått första stegen i figurantutbildning, så nu får vi vara med som figuranter vid MH och korning. Vi har även gått en genetikkurs, som Svenska Dobermannklubben anordnade - och den var mycket givande! Patriks drömmar är att bli tävlingsledare vid lydnadsprov och domare på korningar. Vi håller tummarna för att de går vägen!
Patrik och Ada Foto: FHTE Varför blev det då dobermann och inte schäfer? Ja, det ska Patrik ha credit för! När vi träffades blev han inte bara ihop med mig, utan även med hund. Efter något år ville han/vi ha en hund till, och då tyckte Patrik att vi skulle skaffa antingen rottweiler eller dobermann... och efter att jag funderat i ungefär en sekund, sa jag "Dobermann!". Så var det med det, och genast började jag forska i rasen och surfa runt på nätet bland olika kennlar. I december 2002 flyttade vår svarta Prinsessa Yxie in hos oss i vår lilla lägenhet i Stockholm. Nu är det ju så att när man väl skaffat sig en dobermann, så räcker inte det... så nu har vi tre. Och vi får väl se var det hela slutar! Vår älskade arbetsmyra Prinsessan Bubbla (Jean Dark Zibeline) blev i februari 2006 mamma till vår första kull! Det var något vi längtat efter sedan vi fick hem henne som 8-veckors valp. Hon är även en stolt mamma till vår C-kull. Läs mer om vår svarta pärla här. Vår tornado till hund, Q-ty (Kriegerhof Quality Nokomis), har vi naturligtvis också stora förhoppningar på. Hon har i alla fall visat sig vara orädd (nästan lite väl orädd), väldigt öppen och social. Hon har en enorm kamplust och en arbetsvilja som vi fullkomligt älskar. Och så ser hon ju skaplig ut också... Q-ty är mamma till (i åtminstone våra ögon ;-)) världens finaste B-kull. Mer om Q-ty här. Vår "yngsting" Aquila (Grumium Aquila) sparade vi efter Yxie och Come As You Are Dalli. Hon smälte sin mattes hjärta, fullkomligt och obönhörligt, så vi hoppas verkligen att hon kan föra sina föräldrars gener vidare i framtiden... Här kan du läsa mer om Aquila. Vi hoppas att ni kommer att trivas med oss och våra hundar. Och Du som är intresserad av en valp från oss är hjärtligt välkommen att höra av Dig! Vår uppfödning är godkänd av Miljö och Hälsa.
Nina & Patrik Karlsson Buxbomsslänten 1 513 35 Fristad
Tel: 033-21 08 10 Mobil: 070-603 73 76
ninasinkorg@hotmail.com kennel@jd-zibeline.com |
